— Ja, bokhållare, — återtog uppassaren och lade med en stolt min vigt på det ordet. — Ni vet kanske icke hvad en bokhållare i Hamburg vill säga? Han är bokförare hos herrar Schmidt, Schmidt & Schmidt, en af de finaste firmor här på platsen, som stå i förbindelse med hela Europa och en god del af de andra verldsdelarne. Hr Blom sköter hela bokföringen der, och hos herrar Schmidt, Schmidt & Schmidt finnas tjugo kontorister, trettio magasinsdrängar och en hel armé af »Qvartiersleute» — åh, det är något famöst ... underskönt, min herre!
Den gode uppassaren var helt stolt öfver att kunna räknas som landsman med en så betydande firma och att dessutom hafva en af firmans biträden till kund hvarenda dag, med undantag af den varmaste tiden på sommaren, då de sociala banden ofta slappas.
Kort efter den aftonen i Alster-Paviljongen, då Heinrich upplyste mig om att min gamle landsman var ett verksamt och aktningsfullt biträde åt den famösa firman Schmidt, Schmidt & Schmidt, erhöll jag ett uppdrag från Sverige att i en affär besöka just nämnda firma.
Jag begaf mig nedåt Alter Wandrahm, en bekant handelsgata för stora affärer, i den gamla staden, och upptäckte snart en blankskurad messingsplåt, på hvilken jag läste namnet på den firma, jag sökte. Messingsplåten satt på en stor, skulpterad och väl bonad gatudörr af ek, hvilken tillhörde ett orappadt tegelstenshus med sandstensornamenter på den åt gatan vända gafveln, ett hus från femtonhundratalet, kunde man se, just ett gammalt respektabelt
