mord och utan att veta om vi kunna vakna lefvande om morgnarne.
— Hvad göra vi med en senat, som icke bekymrar sig om vår säkerhet, — inföll en tredje person vid samma bord, — och hvad göra vi med våra borgmästare, som kosta oss så mycket?
— Ja, det har jag alltid tänkt: hvad göra vi med våra borgmästare? ... Herr Gödecke, en »Polnisch»!
— Nej, här blir ingen ordning i samhället förrän vi »småborgare» intagit de grötmyndiga »storborgarnes» plats. Då skall det blifva annat lif i Hamburg.
— Det är sannt! ... En »Polnisch» till! ... Men vi må ej heller tåla att det lägre folket ville komma till makten, bodhandlare och handtverkare och sådana der.
— Nej, vi skola taga oss i akt för demokraterna. Kanske det är just den der »Quartiersmannen», som begått mordet vid Kloster Thor. Det anar mig nästan att så är. Packet skola vi hålla på afstånd.
— Den der herr Fischer, — yttrade herr Krull med låg röst, — har verkligen en liten aning om hvad vi också hört i afton. Det berättas, att Ascher Lazarus, som vi alla ju känna och hos hvilken vi köpt så mången fjerdedels lott, befunnits vara innehafvare af en ring, en mycket dyrbar ring, som igenkännes hafva tillhört den vid Kloster Thor förlidet år mördade mannen. Hvad tror ni om den saken, herr Keller?
Frågan erhöll icke något bestämdt svar. Max Keller tycktes icke veta hvad han skulle tro; men
