hus, som väckte föreställning om orubblig soliditet, ett hus, åt hvilket jag skulle lemnat oinskränkt kredit, i fall jag haft någon sådan att disponera öfver.
Innanför den skulpterade dörren fann jag en kolossal förstuga, som tycktes upptaga större delen af bottenvåningen och der man för tillfället var sysselsatt med varors upp- och inpackande samt en hel mängd kommersiela bestyr, som jag icke kan så noga detaljera. Det var ett rörligt lif, så rörligt, att ingen gaf akt på mig och ingen tycktes hafva tid att besvara mina frågor, då jag sökte göra mig underrättad om tid och rum för erhållandet af ett samtal med någon af firmans chefer. Jag knuffades helt vårdslöst från den ena varubalen till den andra, då jag stod i vägen för en i mitt tycke alltför ferm expedition, och fruktade slutligen att sjelf blifva expedierad dit pepparn växer, då en axelbred och groflemmad man i blå jacka med silfverknappar, en s. k. »Qvartiersman», fattade medlidande med mig och visade mig till en flygelbyggnad åt gården, der jag skulle finna och verkligen fann kontorslokalen samt efter lång väntan lyckades tränga mig in i det allraheligaste, der jag stod inför icke en af firmans chefer, såsom jag först trodde, utan den ende innehafvaren af huset Schmidt, Schmidt & Schmidt, en föga meddelsam herre, som tycktes hafva god lust att alldeles icke besvara mina ödmjuka frågor rörande den affär, för hvilken jag infunnit mig.
Den store köpmannen residerade uti ett ganska litet rum med mycket sparsam belysning från gården; men vid sidan af detta lilla rum upptäckte jag ett ännu mindre eller rättare sagdt ett eländigt
