på ringaste sätt rörde honom sjelf, utan endast ett par underordnade biträden.
Det var derför Johann Gottschalk Schmidt, hvilken vid första underrättelsen om Gustaf Bloms arrestering tagit saken temligen lugnt, kände sig mycket orolig, när han förnam, att äfven Peter Kühn var inblandad i misstankarne och kanske också skulle arresteras.
För att, om möjligt, erhålla ljus i den hemlighetsfulla och stygga affären, hade Johann Gottschalk Schmidt i egen stolt person föregående afton begifvit sig till Peter Kühns underjordiska bostad.
Men besöket hos Peter Kühn hade icke gagnat till något. Husdrängen hade varit förbehållsammare än vanligt, sannolikt en följd af det högst förunderliga förhållande, att det icke märktes spår till »aftonhumör» hos honom. Principalen hade således ingenting fått veta. Han hade endast haft den förargelsen, att träffa på Ascher Lazarus, hvilken föreföll honom, om möjligt, odrägligare än vanligt.
När herr Schmidt gick från Peter Kühns bostad var han vid ännu dåligare lynne, än när han begifvit sig dit. Husdrängen hade visserligen försäkrat honom, att den ring, som lemnats till Ascher Lazarus, icke hade det minsta att göra med det ohyggliga brottet vid Kloster Thor, men han hade likväl icke fått veta hvarifrån ringen kommit.
Johann Gottschalk Schmidt var kanske icke lika pedantiskt noggrann om tiden, som hans brorson visat sig vara, men han hade alltid varit en punktlig man, som icke tagit en enda halftimma från kontoret för att egna den åt sin familj, ehuru bättre familjfader för öfrigt icke kunde upptäckas ens i
