Hamburg. Att han denna morgon, då klockan närmade sig tio, icke ännu intagit sin plats i det lilla chefskabinettet, bevisade att något utomordentligt var på färde. Han hade likväl på sin stol i förstugan gifvit audiens åt en kaffemäklare, en assuransmäklare, en vexelmäklare, en skeppsmäklare, en mäklare i feta varor och ännu några flera mäklare, ibland hvilka befunno sig också herr Schnepfenthal och herr Schrollenstein.
Detta gjorde herr Schmidt denna dag, liksom alla andra dagar, visserligen för affärernas egen skull, ty man måste naturligtvis göra affärer, äfven om man vore aldrig så bedröfvad, om man vederfarits stora personliga motgångar, äfven om man på morgonen skulle hafva förlorat sin hustru; hvilket Johann Gottschalk Schmidt dock lyckligtvis icke gjort, ehuru fru Luise ej lät höra af sig det ringaste, der hon satt i sin vrå i förstugan och såg på hvimlet omkring sig, funderande något litet på Gustaf Blom, men mycket på »Mürbebraten» eller »Hasenklein» med rödkål till middagen eller något ännu smakligare för att trösta hennes egen Johann Gottschalk — man måste göra affärer, äfven om huset stod i ljusan låga och hotade att störta öfver affärsmannen, eller om man sjelf låg på sitt yttersta och icke ännu hade fått lifvets credit och debet att gå ihop. Honny soit qui mal y pense.
Alltså samtalade herr Schmidt med mäklarne, visserligen för att han »måste» göra det och han mottog deras rapporter samt gaf dem sina order men det hände, hvad aldrig förr händt i detta hus, att kaffemäklaren fått order att afsluta en frakt på
