Lazarus tillhör en redan förfluten tid, hvars åsigter icke böra inverka på den närvarande. Ni är sjelf en alltför klok man, för att icke tydligt inse detta.
— Kanske att så är, herr Blom; men det vet jag, att min son Salomons butik i Grosse Burstah börjar redan göra honom till en rik man ... Se der kommer kastellanen igen.
Kastellanen inställde sig och med honom en representant för höga öfverheten, en notarie eller något sådant der, som uppläste en resolution, enligt hvilken Gustaf Blom förklarades fri och oförhindrad att begifva sig hvart han ville. Det var en helt kort och torr resolution, utan några motiver. Om någon ersättning för fängelsetiden nämnde den icke ett enda ord, lika litet som om någon annan slags upprättelse för de ogrundade misstankarne.
Gustaf Blom reflekterade likväl icke mycket öfver denna uraktlåtenhet från myndigheternas sida; Han kände sig alltför glad öfver att åter vara fri, för att vid detta tillfälle tänka på något annat, och vid utträdet ur fängelset öfverraskades han af kamraterna på kontoret, hvilka samtligen infunnit sig för att taga emot honom och önska honom välkommen i det fria.
Denna vänliga uppmärksamhet gjorde ett starkt intryck på Gustaf Blom, hvilken deruti fann ett ytterligare bevis på att han verkligen lyckats göra sig omtyckt på kontoret. Men hvad som mest öfverraskade honom var att finna, det äfven Wilhelm Schmidt befann sig bland de andra och räckte honom handen.
— Välkommen igen till oss, — sade unge hr
