fastän med föga hopp att detta skulle hjelpa honom särdeles mycket. Hjelpen kom från annat håll, ty när Peter Kühn var på blott ett par stegs afstånd, vändes hans uppmärksamhet åter åt båten, hvarifrån kamraten ropade, att en stor »Ewer» syntes ute på floden och nalkades stranden.
Peter Kühn vände sig om och begaf sig ända ned till flodbrädden, hvilken närmat sig ett stycke in på det område, som ännu nyss förut var oberördt af vattnet. Ett ögonblick derefter var han åter tillbaka vid båten, sköt den med kamratens tillhjelp ut i vattnet, och de begge karlarne satte sig vid årorna, roende mot den stora farkosten, som syntes nalkas stranden.
Ämnade de äntra denna stora segelbåt? Allt hade utförts så skyndsamt, att Gustaf Blom icke ens hunnit bilda sig en förmodan om deras afsigt, innan de voro ett godt stycke från stranden.
Hvad skulle han företaga? Han kunde icke störta sig i vattnet för att söka komma den stora segelbåten till undsättning, det insåg han mycket väl. Han kunde ej heller börja ropa på hjelp, ty det skulle sannolikt föga uträtta. Men han kunde åtminstone försöka om icke innevånarne i det hus, bredvid hvilket han befann sig, ville vara honom behjelplige att företaga något, och derföre slog han ett par kraftiga slag på det fönster, som var honom närmast.
Man hörde buller och högljudda röster från vattnet. Gustaf Blom vände åter sina blickar ditåt. Hade ogerningsmännen redan utfört sitt uppsåt? Var den stora farkosten redan äntrad? Besättningen var kanske mördad? Nej, skratt och
