— Ida! Var då förståndig. Jag medger att den unge mannen är rätt interessant, men icke går det an för en ung flicka att säga det.
— Du bjuder ju honom till vår nästa bal? Han har berättat att han i morgon afton är inviterad till fru Vorwerk i firman Hochgrewe et Vorwerk vid Catharinenstrasse. Det var bra roligt, ty dit komma vi ju också. Du måste bjuda honom, mamma!
— Vi få väl se, mitt barn. Du kan ju bedja herr Keller att presentera honom för mig. Max Keller är dock den elegantaste af alla de unga herrarne och han är af god familj.
Det var en tid, den närmaste efter den olyckliga Raboisen-perioden, då Gustaf Blom följde sin vän Max Keller i Hamburgs eleganta sällskapsverld. Hans äfventyr hade icke kunnat döljas, men långtifrån att skada honom, tycktes det verka till hans fördel. Han hade kommit på modet. Den fina societeten, Hamburgs köpmansaristokrati, var nyfiken att se den unge mannen, som så oskyldigt inblandats uti en gräslig kriminalhistoria. Man hade börjat att bjuda honom af nyfikenhet och till någon del kanske äfven för att han var presenterad af den elegante Max Keller, men han blef snart bjuden för sin egen skull, och få månader efter hans ofrivilliga vistelse på Raboisen var han en af de mest eftersökta ungkarlar i Hamburg.
Han dansade med fröken Ida Kratzenstein ej blott hos den rike köpmannen Lautensack vid Hopfenmarkt, utan med henne och många andra sköna och rika fröknar på de fashionabla balerna hos fru Vorwerk vid Catharinenstrasse samt i en mängd andra förnäma familjer inom den patriciska verlden,
