Han skötte oklanderligt sitt arbete i firmans tjenst och fann sig för öfrigt road af det lif, han förde. Visserligen hände det någongång, att han tänkte på sin egen ekonomiska ställning, men det var blott undantagsvis, ty hela dagen var han upptagen med sitt arbete på kontoret och den öfriga delen af dygnet egnade han till största delen åt nöjet. Han hade således icke tid att fundera så mycket på sitt eget debet och credit, och om det icke gick ihop för dagen, hvilket inträffade allt oftare och oftare, så visste han vägen till Neuer Steinweg, der Ascher Lazarus alltid träffades och alltid var samme vänlige och medgörlige gamle affärsman, som sade sig fortfarande hysa den bäste tanke och de bästa förhoppningar för den »gode herr Blom», hvilken, oaktadt ett något fördyradt lefnadssätt, alltid var »mycket förståndigare än andra unga herrar».
Fröken Elise tycktes draga sig undan Gustaf Blom i samma mån, som denne allt mera dansade med fröken Ida Kratzenstein, och ju mera fröken Elise höll sig på afstånd, desto flitigare dansade Gustaf Blom med fröken Ida.
Gustaf Blom var road af det lif, han förde, sade vi här ofvan. Det kunde han ej sjelf neka, men om han riktigt noggrant undersökt sig sjelf, skulle han hafva funnit att han var road synnerligen derför, att han numera aldrig kunde bana sig väg till fröken Elises grannskap, fastän han såg henne dagligen, då deremot detta grannskap alltid var upptaget af Wilhelm Schmidt, det vill säga då herr Wilhelm Schmidt ej sjelf var upptagen med de ostindiska affärerna.
