kollektören med vänligt deltagande, — men icke bör man sörja, då man blifvit återgifven åt lifvet på ett så underbart sätt, då man är ung och har tillfredsställelsen af att hafva räddat två menniskolif, två ganska dyrbara menniskolif, herr Blom.
— Ja, de äro ju räddade och då kan jag gerna sjelf gå under ...
— Så ni talar, herr Blom! — afbröt Ascher Lazarus och blickade så småslugt med de listiga ögonen, under det munnens välvilliga drag smålog helt vänligt. — Nu är det väl icke fråga om att gå förlorad. Nu tänker hela Hamburg resa sig med förnyad kraft. Visst går det litet klent med mina lotteriaffärer kanske nu på en tid, men de andra småaffärerna börja repa sig. Man gör sitt goda »Geschäft», herr Blom. Och ni går väl tillbaka till Schmidt, Schmidt & Schmidt? Jag tycker hvad man skall blifva glad att få se er i lifvet igen. Det är skada att herr Keller icke längre är i Hamburg. Han ställde bestämdt till en stor fest för er och då kom han till mig och beklagade sig öfver de dåliga tiderna och frågade mig om jag ville köpa en liten klenod igen, en briljanterad kråsnål, som hans farfar öfverrättsprokuratorn rådt om, eller en dyrbar ring, som hans farbror senatorn skänkt åt hans mor. Åh, herr Blom, den glade herr Keller förstod sig på att sätta om sådana der småsaker, och då kunde äfven jag förtjena en smula på herrarne hos firman Schmidt, Schmidt & Schmidt.
— Ni tyckes icke veta hvilka förändringar, som inträffat med firman? — sporde Gustaf Blom, och det lyste liksom ett svagt hopp i hans blickar. Han tänkte kanske, att han möjligtvis kunde hafva hört
