papperslapp och satte derpå min adress. Den lilla papperslappen kom ganska riktigt fram till adressaten. Sedan vet jag intet om vår fordne kamrat. Kanske han redan är dödad af »rödskinnen», såsom han sjelf förutspådde.
— Eller kanske han är chef för en stor firma i New-York.
— Eller uppassare på en krog i San Francisco.
— Var det icke Max Keller som alltid profeterade, att ni, herr Blom, skulle blifva gamle Brummers efterträdare? Hvem kunde tro att den profetian skulle så snart uppfyllas.
Så förhöll det sig verkligen. Gustaf Bloms återuppträdande i det gamla huset vid Alter Wandrahm hade der orsakat stor uppståndelse. Det hviskades bland arbetskarlarne i den stora förstugan och bland tjenstefolket på bakgården, att unga fru Elise Schmidt, hvilken redan förut var så sorgsen, »naturligtvis i följd af hennes fars plötsliga död», såsom man sade, fallit sanslös på golfvet i stora salongen en trappa upp, den våning, som de nygifta bebodde, och ej återfått medvetande på flera timmar. Detta plötsliga illamående måste hafva kommit af förskräckelsen öfver att den döde herr Blom åter blifvit lefvande, sade arbetsfolket, och ryktet derom trängde ända in på kontoret.
— Tänk, om vi skulle få se Peter Kühn också komma igen! — sade någon i den stora förstugan, hvilken förmodan framkallade både harm och fasa, ty husdrängen var icke älskad, såsom vi veta, af det öfriga folket i huset.
— Ah nej, — tröstade en annan husdräng, — Peter Kühn blef nog söndersmulad i fyllan och villan.
