med drickspenningarne; men den förvånar sig aldrig öfver någonting.
Gustaf Blom gick till hvila, hvilket han ansåg sig kunna väl behöfva efter en genomvakad natt, och han drömde snart om fradgande öl och blixtrande ögon och ett litet pantlånekontor med blomsterrabatter, der man vid en skrällande hornmusik för hans räkning drog ut högsta vinsten på »Hamburger Stadt-Lotterie», hvarefter man förde honom i triumf genom Hamburgs kanaler och slutligen satte honom på en kontorsstol af guld högst upp på Elbhöhe, der de begge männen i båten stodo såsom hans lifdrabanter, en på hvardera sidan om den gyllene stolen.
IV.
Huru det ser ut hos handelns furstar.
— Salomon Heine är ju den förnämste bankiren
här på platsen? — sporde Gustaf Blom, dagen derpå,
då han stod i beredskap att gå ut och hotelets
»portier» bugade sig för honom och talade om
»Stadt-Teater» och annan dramatisk konst, kriticerade
ganska skarpt en sångerska, som kommit från Wien
och icke bodde i hotelet, samt berömde lika
mycket en annan sångerska, som kommit från Berlin
och tagit in just uti detta hotel, hvilken recension
slutade med att tillbjuda hr Blom en mycket
beqväm »Sperrsitz» för ett pris, som föga öfversteg
dagens biljettkurs i teaterluckan och dess grannskap.
