Gustaf Blom, hvilken fann platsen ganska lämplig för sina observationer öfver lifvet på börsen.
— Emedan, min unge vän, det är en plats, som i hundra år innehafts af den gamla firman Schmidt, Schmidt & Schmidt. Det är pelaren № 17, der ni alltid träffar hufvudmannen för firman, hvilken är jag, Johann Gottschalk Schmidt, till er tjenst, min herre.
Gustaf Blom försökte ursäkta sig med sin obekantskap i börsförhållandena och lemnade pelaren № 17. Han var ju dessutom kommen för att samtala med Salomon Heine och tillbjuda honom sina tjenster, hvarför han vände sig med en förfrågan till gamle herr Schmidt om platsen, der den store bankiren kunde träffas.
Men Johann Gottschalk Schmidt var redan upptagen med ett uppmärksamt studerande af flera affärsbref, som räcktes honom från höger och venster af olika staters postvaktmästare.
Dessa postbud kilade med en förvånande hastighet igenom den tätt sammanpackade mängden. Gustaf Blom kunde icke begripa huru de kunde bana sig väg, men öfverallt syntes sådana brefbärare, än i preussisk, än i mecklenburgisk, än i dansk, än i »Turn-Taxisk-Rikspost»-uniform, och öfverallt visste de att hitta reda på adressaterna.
Att försöka uppehålla någon af dessa brefbefordrare med en fråga tjenade synbarligen till ingenting, och lika litet lönade det mödan att vidare ställa sitt tal till hufvudmannen för firman Schmidt, Schmidt & Schmidt. Han hörde icke på några frågor, som ej rörde hans affär. Dessutom var Gustaf Blom icke mera synnerligt hågad för förfrågningar.
