sitter alltid vid sin pelare. Det är här strax bredvid. Emedan jag för tillfället är ledig, vill jag hjelpa er till rätta.
Och den tjenstvillige lotteriaffärsmannen lotsade främlingen fram till grannskapet af penningfurstens plats, men att föra honom ännu längre, det kunde han omöjligt åtaga sig. Gustaf Blom fick se blott en skymt af Salomon Heine, der han thronade med ryggen mot en pelare, omgifven af en talrik skara uppvaktande affärsmän.
Att bana sig en väg genom denna täta flock fann Gustaf Blom, så stor tillförsigt han än hade, vara en omöjlighet. Han måste nöja sig med att på afstånd betrakta den mäktige och till ett lägligare tillfälle uppskjuta försöket att få audiens hos honom.
Börstimman var till ända, och dermed också Salomon Heine plötsligt försvunnen. Hela den öfriga skaran af börsbesökande var snart såsom genom ett trolleri bortblåst och skingrad till alla delar af den stora staden.
Gustaf Blom kände sig icke alldeles nöjd med sitt första uppträdande på Hamburgs börs. Han hade gått dit med stora förhoppningar, men återvände något bedragen i sin väntan. Det såg ut som man alldeles icke ämnade uppmärksamma honom. Modfäld kunde han visst icke någonsin känna sig, ty dertill var han fortfarande alltför förtröstansfull; men han tyckte i allmänhet icke om att vänta och gjorde just derför några mindre glada betraktelser, då han återvände från börsen och vid sin sida hade den vänlige Ascher Lazarus, hvilken för tillfället
