de tunga varuvagnarne och de många hästarna samt den oupphörliga strömmen af kommande och gående handelsbiträden, arbetskarlar, formän och hvarjehanda folk. Men sjelfva husen med de klara fönsterrutorna och de bonade portarna med blankpolerade namnplåtar af messing sågo deremot så mycket proprare ut. Och trappstegen, som ledde upp till husdörrarne, höllos, oaktadt det ständiga vidrörandet af grofva och smutsiga skodon, i det snyggaste skick. Det var en nästan holländsk renlighet, som underhölls genom ett ständigt spolande med vatten och gnidande med borstar på långa skaft, som flinkt fördes fram och tillbaka af rödskinande, feta armar, tillhörande nätta och välklädda tjenstflickor i bländande hvita mössor och lika hvita förkläden.
Så såg det ut i Alter Wandrahm på den tiden, och Gustaf Blom tyckte det just vara en gammal hederlig och treflig gata, der man mycket väl kunde stanna för att öfva sig i »verldshandeln» och förtjena en eller annan million mark banko, hvilken summa sedermera kunde användas till de ädlaste ändamål.
Under det han gjorde dessa betraktelser och icke alltid gaf akt på huru mycket han med sina långsamma steg gick i vägen för alla som här hade brådtom, fästes hans uppmärksamhet vid en ung flicka af helt annan hållning och drägt än de små tjenstflickorna, som fejade portar och trappstenar.
Det var en ganska ung och ganska vacker flicka, fastän hon icke hade så svarta och blixtrande ögon som Sara Lazarus och ej heller dennas stolta figur. Ögonen voro milda och blå, tyckte