Det vore ju förskräckligt ... Den unga, vackra flickan ensam i en usel båt med en sådan förhärdad illgerningsman, och han, Gustaf Blom, som alltid visat sig så ridderlig mot damerna, kunde ingenting företaga för att rädda henne! Man kan verkligen blifva förtviflad af långt obetydligare orsaker.
Då ingenting annat kunde företagas, var det åtminstone en pligt att underrätta det stackars unga fruntimrets närmaste anförvandter om den fara detsamma var utsatt för i Peter Kühns sällskap. Gustaf Blom tycktes bättre än alla andra hafva kommit underfund med hvem Peter Kühn egentligen var och hvilket skändliga yrke han bedref. Ingen kunde derför vara närmare och ej heller någon mera berättigad, än Gustaf Blom, att gå rakt in till gamle herr Johann Gottschalk Schmidt på hans kontor och säga honom, att han begick den oförsvarligaste oförsigtighet, i fall han verkligen hade Peter Kühn i sin tjenst, samt att firman Schmidt, Schmidt & Schmidt icke borde låta ett enda ögonblick vidare förflyta, innan den vidtog anstalter att sätta efter röfvaren på Hamburgs kanaler.
På grund deraf trängde Gustaf Blom sig igenom folkmassan, hvilken tillväxte i hvarje ögonblick och snart uppfyllde hela gränden.
Icke var det svårt att hitta rätt på den stora firmans hus vid Alter Wandrahm. Gustaf Blom läste namnet på portens messingsplåt och trädde med säkra, om ock brådskande steg in uti den stora förstugan.
Det var en väldig förstuga, för öfrigt densamma, om hvilken det är fråga redan i första kapitlet af denna sannfärdiga historia, fastän vid Gustaf Bloms
