första inträde i huset några tiotal af år yngre, än då upptecknaren af nyssnämnde persons lefnadshändelser såg den. Dessa tiotal af år hade dock icke förändrat så särdeles mycket i förstugans utseende. Vi måste nödvändigt uppehålla oss en stund i meromnämnda förstuga, emedan vi der behöfva lokalisera oss, dels derför att den spelar en alldeles icke ovigtig roll inom flera af de kommande kapitlen, dels ock derför att en sådan stor, hederlig förstuga var något egendomligt för det gamla Hamburg och i allmänhet för de gamla Hansestäderna.
Den stora förstugan med det stenbelagda golfvet och det höghvälfda taket gjorde tjenst dels såsom gård, dels såsom rum, och ett rum för mångahanda ändamål. Den var i det gamla Hamburg ungefär hvad atrium var hos forntidens romare. Om man i Hamburg också icke gick så långt, att lectus genialis, brudsängen, der fick sin plats, var förstugan likväl det rum, der den unga bruden förestäldes för husets folk och der hon fick taga kännedom om sina första pligter såsom husmoder. Liksom i atrium funnos larerna och förfädrens bilder, hängde ofta i de gamla hamburgerförstugorna sjelfva familjeporträtterna. Der var familjens församlingsrum efter dagens slutade mödor, och der hade de qvinliga familjemedlemmarne sina fruntimmersarbeten, d. v. s. stickerier, spånad, söm och sqvaller med grannfruarna och grannflickorna, som kommo på besök. Der stodo de kolossala ekskåpen, öfverlastade med dyrbart linne i sitt inre och med kostbara sniderier på utsidan. Men den del af förstugan, som låg närmast ingången från gatan, bibehöll alltid sin karakter af packbod och
