expeditionsmagasin och der rörde sig ett hvimmel af handelsbiträden och arbetskarlar af allehanda grader och allehanda skrån, ty det gamla Hamburg höll mycket noga på sina föråldrade skråinrättningar.
När Gustaf Blom inträdde i förstugan råkade han midtin uti nyssnämnde hvimmel, och om han ej varit så beslutsam att bana sig väg rakt fram till husets chef, hade han ej så lätt kommit derur. Efter en lång stunds fruktlösa efterfrågningar, visade man honom ändtligen till den flygel åt gårdsidan, der det egentliga kontoret vär beläget och der firmans hufvudman kunde träffas. Han gick på med säkra steg och helsade i förbigående på ett äldre fruntimmer, som i förstugans bakgrund, vid ett stort fönster med små blyinfattade rutor, hvilket vette åt gården, var sysselsatt med något qvinnoarbete. Hon helsade vänligt tillbaka på den unga mannen. Det var en något fetlagd, fryntlig matrona med kloka ögon och ett vänligt uttryck i det ännu vackra ansigtet.
Det är säkert den unga flickans moder, tänkte Gustaf Blom helt flygtigt i förbifarten, och hans nästa, lika flygtiga tanke var, huruvida han genast för det vänliga fruntimret skulle omtala i hvilket ärende han kom. Lika hastigt beslöt han åter att fortsätta sin gång ända fram till hr Johann Gottschalk Schmidt sjelf och bedja denne vidtaga de skyndsammaste mått och steg för att frälsa sin dotter.
Han mera sprang än gick in i kontorslokalen och väckte den djupaste förvåning hos alla herrar kontorister, när han utan vidare anmälan störtade in i chefens allraheligaste, ett rum, som ingen af
