— Men ni har dock väl haft någon anställning förut? — sporde Max Keller.
— Ja, det är klart, — svarade Gustaf Blom, hvilken dock icke ville erkänna af hvilken beskaffenhet anställningen varit.
— Ni har haft principaler? — frågade beskyddaren.
— Naturligtvis, — sade den beskyddade.
— Nå, hvad gjorde de uti? frågade Max Keller.
— Åh, de gjorde uti papper, — svarade Gustaf Blom efter en stunds eftersinnande.
— Således ett »Papier-Geschäft» ... Nå ja, det är ingenting ondt i det, blott att det drifves i stor skala. Men man lärer sig ingenting, det synes på er. Har ni ordning på huru man skall kopiera ett bref, som lemnas er t. ex. af herr Grünbein der uppe? ... herr Grünbein är vår äldste korrespondent, en famos karl, skickligare än alla jordens öfriga korrespondenter tillsammans, men en satans barsk karl, och ni får akta er för att reta honom. Om herr Grünbein nu ropar på er och säger: »Herr Blom, kopiera det här brefvet,» så bär ni det genast till kopieringsmaskinen, men då måste ni känna handlaget, och det kan ingen bättre än jag lära er, jag som redan i snart halftannat år skött kopieringspressen och förstår mig på affärerna. En annan gång lemnar hr Grünbein er en hel packe färdigskrifna och färdigkopierade bref, eller kanske att det är jag som lemnar er en del af min korrespondens, ty jag har numera blifvit en af husets ordinarie korrespondenter, och ber er att slå ihop dessa bref och skrifva utanskriften på dem. Det är ingen lätt sak, må ni tro, men jag skall undervisa er.
