Så godt först som sist kan jag säga er, att ni blir bortkörd från kontoret, om ni adresserar ett bref till New-York, hvilket skulle gå till Calcutta, eller om ni skrifver herr Zottmayr på ett bref, som är ämnadt för firman Riepenhausen och hvarigenom den förstnämnde herrn kan erhålla en alldeles otillbörlig kännedom om sistnämnda firmas affärsställning. Här fordras det att hafva tankarne med sig, min herre, och här är något annat än att sitta och hänga näsan öfver latinska och grekiska böcker.
Gustaf Blom fann unge Max Keller nästan komisk, men han måste betrakta honom såsom sin förman och mottog derför med aktningsfull uppmärksamhet de upplysningar, förmaningar, råd och praktiska anvisningar, som den unge kontoristen slösade på nykomlingen.
Han vågade naturligtvis ännu mindre någon invändning, då herr Grünbein sjelf, förste korrespondenten, anvisade honom den plats, der han skulle flitigt arbeta, och denna plats befanns vara just densamma, i vrån vid dörren, som Peter Kühn, den oförskämde karlen, redan förut utpekat.
Det var icke med de mest angenäma känslor, Gustaf Blom satte sig i den mörka vrån, strax bredvid kopieringsmaskinen och fick börja sin verksamhet inom verldshandeln med att numerera några fakturer, vika tillsammans några bref och utföra några andra rent mekaniska göromål.
— Ni har icke något handlag, — menade Max Keller, hvilken efter en stund uttryckte sin obelåtenhet med Gustafs Bloms lärospån i »rudimenta». — Icke för att ni genast behöfver förtvifla, men jag fruktar för att ni saknar den inre kallelsen, min
