egde en enda liten hamburgerschilling i sin ficka. Den lilla reskassan var redan förtärd, och det var just när han hade gifvit ut sin sista schilling, som Gustaf Blom hade lyckan att blifva antagen till kontorsbiträde åt den stora firman Schmidt, Schmidt & Schmidt, en lycka som dock tillsvidare icke inbringade en enda mark, enär han erhållit plats endast såsom volontaire utan någon lön, åtminstone under de första par månaderna. Derefter skulle Johann Gottschalk Schmidt se hvad som kunde göras af den unge mannen.
Det var just ingen lysande ställning, men Gustaf Blom hade ännu aldrig förtviflat och han hoppades på god kredit hos mutter Witte, som herbergerade honom i ett litet vindsrum vid den torftiga Reichenstrasse, samt likaledes hos pappa Veitshans, som hade ett blygsamt »Wirtschaft» i hörnet af Pferdemarkt och Breitestrasse, der Gustaf Blom hvarje dag intog ett middagsmål, som icke kunde tänka på att täfla med »Lyktans» och »Malmens» i Stockholm, men likväl var det enda, han numera kunde bestå sig.
Under sådana omständigheter kan man tillryggalägga temligen lång väg på fem minuter. Gustaf Blom sprang med lätta fjät och hörde alltjemt börsklockan ringa. Han hann verkligen fram, sedan han skuffat omkull en gammal herre, Gud vet om det icke var herr Johann Gottschalk Schmidt sjelf, men det hade Gustaf Blom icke tid att se efter, och sedan han trampat tjugo andra på deras ömmaste fotdelar.
— Räddad — utropade Gustaf Blom, när han, väl inkommen på börsen, hörde klockan slå sista slaget.
