att icke komma i rättan tid tillbaka till kontoret och aflägsnade sig derför så skyndsamt som möjligt.
Under eftermiddagen var Gustaf Blom ännu ifrigare än på förmiddagen sysselsatt vid kopieringspressen. Om han lyckades få en minuts ledighet då och då och dervid kom att kasta blicken ut genom de små, dammiga kontorsfönsterna, såg han några glada solstrålar leka på den motliggande muren och han drog deraf den slutsatsen, att ute i det fria måste det vara ljufligt sommarväder, och så kom han att tänka på Djurgården och de glada kamraterna och på den tid, då han föraktat alla dem som kunde stänga in sig och arbeta på en sådan herrlig sommardag. Nu stod han sjelf bunden vid trampqvarnen eller vid kopieringsmaskinen, hvilket kunde komma på ett ut.
— Står ni och drömmer, herr Blom? — ropade herr Grünbein något omildt, och den arme nykomlingen for förskräckt upp ur sina Djurgårdsfantasier.
Han skyndade åter till arbetet, under det herr Grünbein å ena sidan och Max Keller å den andra med dystra färger skildrade de förskräckliga olyckor som kunde blifva en följd af att brefven icke kopierades i rätt tid och derigenom kanske icke hunno med aftonens post. Tusentals mark banko kunde gå förlorade, familjers väl och ve, hela nationers öden deraf bero.
Gustaf Blom insåg, att herrar Grünbein och Keller hade rätt i sina framställningar, och han vred på pressen, så att svettdropparne strömmade ned öfver brefven.
— Nu har ni väl kopierat ett par hundra bref