därför att hon är en vän till oss; och hur förändringen kommit till vet jag inte.
— Hör nu på, min plan är denna, sade formannen och satte nytt liv i diskussionen med en ny idé som han brukade, min plan är denna, och om ni inte gillar den, så har i alla fall inget ont gjorts. Vi känner ju allesamman varadra väl eller hur, go' vänner?
Att de kände varandra väl mottogs som en utsago, vilen, om än självklar, icke finge uteslutas ur inledningen till något tal.
— Nu säger jag det — och formannen lade vikt i sitt ord genom att låta handen falla på mr Spinks' axel med centnertyngd och mr Spinks försökte låta bli att se uppskakad ut — jag säger det att vi tågar ned raka vägen till pastor Mayble, när klockan slagit sex i morgon kväll. Så ställer vi upp oss allihop i förstun; och sen går en eller två av oss in och talar med honom, ansikte mot ansikte och säger så här: “Pastor Mayble, varje yrkesman vill styra och ställa efter behag i sin verkstad, och Mellstocks kyrka är er. I stället för att kasta ut oss med hull och hår, så låt oss stanna kvar till jul, och vi lämnar plats åt den här unga fröken, mr Mayble, och krånglar inte vidare om den saken. Och vi ska ändå så gärna som helst ta av hatten för er, när vi möter er, mr Mayble, precis som förut.” Låter inte det riktigt bra, vafalls?
— Riktigt bra, det är sant det, Reuben Dewy.
— Och vi sätter oss inte ned i hans hus; det skulle se för familjärt ut, när vi just har försonat oss me'n?
— Inte behöver vi sätta oss inte. Bara göra vår plikt alle man, vända oss om och marschera ut — han kommer att få en ännu högre tanke om oss för det.
