V.
På hemvägen.
Han tog det väl på rätta sättet, eller hur? sade Mail, då de alla vandrade uppför höjden.
— Han tog det som en man, det gjorde han visst, sade formannen. Och jag är glad att vi lät'en veta vad vi tyckte. Och fastän vi inte vann mycket med att gå till'en, var det ändå mödan värt. Han kommer inte att glömma det. Jo, han tog det mycket bra. Ponera att det här trät är pastor Mayble och jag står här, och den här stora sten är far som sitter i länstolen. ”Dewy”, säger han, "jag vill inte alls ändra kyrkomusiken med våldsamma medel.”
— Det var riktigt hyggligt av karln, fastän ord är nu bara ord.
— Rasande hyggligt — alltigenom hyggligt. Saken är den, sade Reuben förtroligt, att man ska ta honom på ett visst sätt. Man måste manövrera med alla människor. Man måste manövrera med drottningar; man måste manövrera med kungar; för man får lov att manövrera med karlar lika mycket som med kvinnfolk, och det vill säga mycket det.
— Det är rena sanningen det, mumlade de äkta männen.
