klara, jag blev rädd när jag märkte att sitsen åkte unnan för mig — inte tänkte jag på resårbotten inte! — och jag trodde att jag satt sönder den; och naturligtvis att sitta sönder stolarna för en herre, det vill jag sannerligen inte.
— Och ser ni, go' vänner, när en karl som är aldrig så livad för gruff får se sin egen far sitta i sin fiendes länstol och ett stackars få som Leaf behandlad nästan som om han hade förstånd i skallen — ja, då har man inte längre vatten på sin kvarn; jag hade det åtminstone inte.
— Om den där lilla leksaksfiguren — Fancy Day, memr jag — sade Bowman, inte varit så framfusig och fjädrat sig för Shinar och Dick och de andra, så skulle vi min tro aldrig behövt lämna musikläktarn.
— Det är min tro att om också Shinar fyrade av kulan, så har pastorn i alla fall gjort'na, sade mr Penny. Min gumma håller på att han är förälskad i'na.
— Det är en sak som vi ingenting vet om. Jag kan inte klara den gåtan, åtminstone.
— Du borde väl ändå kunna klara gåtan med ett sånt lite barn som hon, menade formannen.
— Ju mindre flicka, ju större gåta, tycker jag. Och med en sådan släkt som hon kommer från är det rimligt att hon är finurlig.
— Ja visst; Geoffrey Day är en kloker karl, om det nånsin har funnits en. Säger aldrig ett ord; nänämen.
— Aldrig ett ord.
— Vi kunde leva i hundrade år, gubbar, med den karln och aldrig veta om att det fanns nå't i'n.
— Jo jo; en sån där bläcksuddare i London skulle nog tycka att Geoffrey var en dumbom.
— Ni får aldrig rätt på vad som finns inombords i
