VI.
Yalbury-skogen och skogvaktarens hus.
Dick var den följande måndagsmorgonen vid mera strålande lynne än vad som brukar falla även på ungdomens lott. Det var veckan efter påsk, och han åkte sin väg fram efter märren Smart och i den lätta fjäderkärran, beskådande kullarnas fuktiga sluttningar, där de ångade i solen, som för att vara vid denna ostadiga årstid lyste på gräset snarare med en tillfällig uppsyningsmans vakenhet än den ständige ägarens invanda slöhet. Hans ärende var att hämta Fancy och en del husgeråd till hennes bostad i Mellstock. Landskapet låg framför honom, i fjärran skuggat av mörka moln; men på närmare håll lyste solens strålar tydligt med vitt ljus över landskapet, brytande sig fram genom den tunga grå skuggan där bakom.
— Formannen hade ännu ingenting sagt till sin son om hur det stod till med Shinars hjärta, enligt vad han kunrat förstå av Shinars göranden. Han föredrog att låta sådana grannlaga angelägenheter rätta sig själva; erfarenheten hade lärt honom att en så oberäknelig företeelse som kärleken, sådan den uppenbarade sig hos andra,
