FÖRORD
Under the Greenwood Tree, som originalets titel lyder, är ett av Hardys tidigaste arbeten och utgavs 1872. Det gav på sidan om sin idylliska och humoristiska kärlekshistoria, en glimt in på ett kulturområde som torde vara alldeles nytt för svenska läsare: gammal folklig engelsk musik. Man gör här bekantskap med de stråkkapell och sångkörer som före orgelns allmänna införande av eget nit bestredo kyrkomusiken i sydengelska lantförsamlingar. Det är en både imponerande och rörande historia om dessa spelmäns arbete som i Hardys ord representerade ”resultatet av församlingens samfällda musikaliska smak och kunskap”.
I sitt förord (till Wessex Edition) ger författaren en ytterligare hyllning åt dessa längesedan glömda små stråkkapell av kyrkomusikanter. ”Deras entusiasm måste”, skriver han, ”ha varit djup och ihärdig som kunde ha drivit dem att efter en mödosam arbetsvecka knoga till fots varje söndag i alla väder till kyrkan som ofta låg ett gott stycke från deras hem. De fingo vanligen så ringa ersättning för sitt arbete att deras ansträngningar verkligen kan kallas ett kärleksverk. Noterna voro skrivna av dem själva på kvällarna efter dagens arbete och notböckerna bundna hemma.” Och han berättar hur deras behov av musik-rekvisita fylldes av en kringvandrande krämare som
