— Och antagligen ska di väl också komma och säga att hon inte har anständiga gafflar och knivar i sitt hus!
— Jag skulle då aldrig kunna säga något så gement, det vet jag då — började Dick. Men mrs Day hade försvunnit in i rummet bredvid.
Mrs Day kom tillbaka igen med ett etui fullt av blanka knivar med skaft av horn, silvergafflar och förskärarkniv, allt komplett. Hinnan av olja, som skulle skydda dem torkades bort, och sedan lades kniv och gaffel fram för var och en med en smäll, förskärarkniven och gaffeln stacks in i köttet på sitt fat, och de gamla som förut använts lades undan.
Geoffrey skar medgörligt en skiva med den nya förskärarkniven och frågade Dick om han ville ha mer.
Bordet var dukat för den kombinerade måltiden mitt på dagen, lunch och te, som det brukas på landet. — Folket i den här socknen, fortsatte mrs Day utan att se på en levande själ, men raskt insamlande tegrejorna av brun, glaserad lera, är det lataste, skvalleraktigaste, klåfingrigaste, ohängdaste följe jag nånsin träffat på. Och nu ska de väl prata om min tekanna och mina koppar, kantänka.
Hon försvann med tekanna, koppar och fat och återuppenbarade sig med en teservis av vitt porslin och ett paket, inlindat i brunt papper. Detta togs av tillika med det skrynkliga silkespapperet inunder; och en skinande blank tekanna av silver kom i dagen.
— Jag ska hjälpa till att duka fram det, sade Fancy milt och reste sig upp. — Jag borde ha dukat lite finare kanske. Men (här vidgades hennes synfält, så det kom att omfatta även Dick) jag har varit hemifrån så mycket,
130
