upp och sade: — Ni blir väl inte ond, ifall jag inte kan hitta någon sked?
— Visst inte, svarade den förekommande Richard.
— Se, skedarna ha nog ramlat ned på bottnen under de andra sakerna. Nej, vänta — här är en, men bara en. Ni vill väl hellre ha en än ingen, mr Dewy?
— Knappast. Jag har aldrig brytt mig vidare om teskedar.
— Då vill jag ha den. Jag bryr mig mycket om skedar. Ni får röra om i teet med en kniv. Vill ni vara snäll och ta kitteln av elden, så den inte kokar torrt?
Dick ilade bort till brasan och lyfte med allvarlig min av kitteln.
— Seså! ni gjorde det så häftigt att ni blev sotig om händerna. Vi använder alltid grytlappar; kan ni inte så pass mycket hushåll? Nåja, era sotiga händer gör ju ingenting. Kom med. Jag ska också tvätta händerna.
De gingo till ett handfat, som hon placerat i det inre rummet. — Det är det enda tvättfat jag har, sade hon. Vik upp ärmarna, under tiden ska jag tvätta mig, och sen blir det er tur.
Hon hade ned händerna i vattnet. — O, så förargligt, utropade hon. Det finns inte en droppe vatten kvar till er, om ni inte själv vill ta upp det, och brunnen är jag vet inte hur många fot djup. Allt jag hade gick åt till tevatten och i handfatet här. Tycker ni det gör något att tvätta händerna i samma vatten som jag?
— Visst inte. Och för att spara tid bryr jag mig inte om att vänta tills ni är färdig, om ni inte har något emot det.
134