— Nå, hur kan det stå till nu för tiden miss Day? Fint och glatt, det tar jag för givet.
— Jag är inte glad, Dick, det vet ni.
— Fint och glatt betyder inte nödvändigt fint klädd.
— Jag har aldrig trott att glädje var detsamma som fina kläder. Du store, vad ni har blivit utspekulerad!
— Det är inte lite som har hänt för er i vår, kan jag se.
— Vad är det ni har sett?
— Jag har ingenting sett. Jag har bara hört ett och annat.
— Vad har ni hört?
— Namnet på en vacker karl med mässingsknappar och kopparring och tennkedja, hopkopplat med ert. Det är alltihop.
— Det är en mycket elak beskrivning på mr Shinar, för det är honom ni menar förstås! Knapparna vet ni är guld, och kedjan är av riktigt silver; ringen kan jag inte ta i försvar och förresten har han bara haft den på sig en gång.
— Han kunde gott ha haft den hundra gånger utan att ha visat den hälften så mycket.
— Nåväl, för mig är han ingenting, anmärkte hon lugnt.
— Inte mer än jag?
— Nej, mr Dewy, sade Fancy strängt, förvisso är han inte mer för mig än ni!
— Inte så mycket?
Hon såg åt sidan för att fundera på den exakta innebörden av denna fråga. — Det kan jag inte svara på, sade hon, lite illmarigt.
154
