Sida:I grönan skog 1922.djvu/168

Den här sidan har korrekturlästs

de där karlarna stirrade på er var jag helt och hållet ur era tankar och —

— Ni kan inte nu förolämpa mig mer än ni gjort, säg alltsammans!

— Ni visade med er min att ni tyckte om att de funno er söt.

— Var inte dum nu, Dick! Ni vet så väl att jag inte gjorde det.

Dick skakade föga övertygad på huvudet och smålog.

— Dick, jag tror alltid på smicker om möjligt — och då var det möjligt. Jag bekänner öppet min svaghet. Men jag visade inte att jag var medveten om det.

Dick, som av hennes uttryck förstod att hon skulle vidhålla sitt påstående, undvek omsorgsfullt att säga något som skulle narra henne till undanflykter. Åsynen av Shinar hade också återkallat i hans minne en annan sak; det som varit hans största bekymmer, tills hennes sällskap och ord kommit dess sannolikhet att förblekna.

— Det var sant, Fancy, vet ni varför vårt kapell skall avskaffas?

— Nej; inget annat än att mr Maybold vill att jag skall spela orgel.

— Vet ni hur han kom på den tanken?

— Nej det gör jag inte.

— Mr Shinar, som är kyrkvärd, har övertalat kyrkoherden, vilken i sin ordning var villig nog förut. Och Shinar, det vet jag, är alldeles vild på att få se er spela om söndagarna; förmodligen tänker han vända notbladen för er, för orgeln ska visst stå bredvid hans bänk. Men — ni har ju aldrig uppmuntrat honom?


160