gon kunde önska. Men nu var det ett moln på Fancys horisont.
— Hon är så förmögen — hon får mycket mer än någon av oss, sade Susan Dewy. Hennes far brukar femhundra acres, och hon kunde bli gift med en doktor eller präst eller någon annan av samma slag, bara hon gjorde sig för en smula.
— Jag tycker inte att Dick borde ha gått med på den där utflykten, när han visste att jag inte kunde komma, svarade Fancy oroligt.
— Han visste inte, att du inte skulle komma förrän det var försent att ge återbud, sade Susan.
— Och hur såg hon ut? Säg!
— Nåja, hon såg bra ut, det måste medges.
— Tala rent ut om allt om henne, hör du! Kom Susan och gör det. Hur många gånger sa du att han dansade med henne?
— En gång.
— Två gånger tyckte jag du sade?
— Det är jag säker på att jag inte sagt.
— Gott, och han ville ha dansat mer?
— Nej, det tror jag inte han ville. Hon var mycket angelägen att få dansa mer med honom, det vet jag. Alla vill dansa med Dick, för han ser så bra ut och är så trevlig.
— Å, jag önskar bara! — Hur var det du sade att hon hade håret?
— Långa lockar du — och hennes hår är lätt och självlockigt: det är därför hon är så söt.
— Hon försöker få honom i sina garn, det är just vad hon gör det. Och bara för den där eländiga skolans skull
168
