sömmerskan att sy den efter ett mönster, som jag gav henne då; men i stället gjorde hon den efter sitt eget huvud och jag har gått och sett ut som en fågelskrämma i den.
— Hur lång tid ska det ta? frågade han med nedslagen min.
— Inte lång tid alls. Sitt och vänta och prata med mig; käraste, gör det.
Dick satte sig. I början gick det riktigt bra med samtalet som ackompanjemang till klippandet och syendet framåt klockan halv tre, då det varierades med små smällar mot tån med en käpp han hade skurit ur häcken då han promenerade dit. Fancy talade och svarade honom, men ibland föllo svaren så ojämnt att hennes tankar tydligen lågo huvudsakligen i skötet med den blå klänningen.
Klockan slog tre. Dick steg upp från stolen, strövade omkring i rummet med händerna på ryggen, undersökande alla möblerna och bläddrande i alla böcker han kunde få tag i, och smekte Fancys huvud med handen. Men klippandet och syendet fortsatte oavbrutet.
Klockan slog fyra. Dick fjantade omkring nervöst och gäspade i hemlighet; räknade kvistarna i bordet och gäspade högt och öppet; räknade flugorna i taket och gäspade ohyggligt; gick ut i köket och studerade så ingående konstruktionen i vattenpumpen att han skulle kunna ha hållit en föreläsning i ämnet. Så steg han in igen till Fancy, men då han fann att hon inte var färdig, gick han ut i trädgården och tittade på hennes kål och potatis, som föreföllo honom ha en ogement feminin uppsyn; petade upp lite ogräs och gick in igen. Klockan slog fem, och ännu fortgick syendet och klippandet.
184
