lande i handen; därpå kom mrs Day som i ljuset från lyktan tycktes bära på armen konstiga föremål ungefär en fot långa och liknande romerska kors (de voro gjorda av ribbor och brunt papper doppat i svavel och kallades bistickor av biodlarna); därnäst kom miss Day med en schal kastad över huvudet; och bakom aila i djupt mörker, mr Frederic Shinar.
Dick, som blev bestört att finna Shinar där, visste inte vad han skulle göra och gick bort under ett träd för att reda sina tankar.
— Här är jag, sade en röst; och processionen tågade vidare, varvid lyktskenet kom att belysa Geoffreys gestalt som stod och väntade på dem bredvid en rad bikupor utefter vägen. Han tog spaden från Enok och började gräva två gropar i jorden bredvid kuporna, medan de andra stodo i en cirkel omkring utom mrs Day som satte ned sina stickor mot grenarna av ett äppelträd och gick tillbaka in i huset. De som stannade kvar stodo nu belysta framifrån av lyktan i mitten som kastade deras skuggor ut över trädgårdsmarken som ekrarna i ett hjul. En påtaglig förlägenhet från Fancys sida över Shinars närvaro kom hela församlingen att stå tyst under förberedelserna till exekutionen; stickorna fästes, bålet tändes, de två kuporna ställdes över groparna, och jorden stoppades till i kanten. Geoffrey rätade upp sig en smula mera energiskt än nödigt för att komma i gängor igen efter grävandet.
Det var en märkvärdig svärm, sade mr Shinar och betraktade bikuporna fundersamt.
Geoffrey nickade.
— De där groparna blir en grav för tusentals bin!
