Sida:I grönan skog 1922.djvu/202

Den här sidan har korrekturlästs

sade Fancy. Jag tycker att det är riktigt grymt att göra så.

Hennes far skakade på huvudet. — Nej, sade han och knackade på kuporna för att skaka ned de döda bien ur cellerna, om man kväver dem på det här sätte', dör de bara en gång; men om man röker ut dom på det nya sätte', så kommer de till liv igen och dör av svält; så de får dödskvalen två gånger på sin lott.

— Jag tycker nog som Fancy jag, sade mr Shinar med ett lätt skratt.

— Det vore en kinkig sak att ta honungen, så bina varken svälte ihjäl eller brändes ihjäl, sade skogvaktaren torft.

— Jag skulle föredra att inte ta den ifrån dem, sade Fancy.

— Men de är pengar, sade Enok fundersamt. Och utan pengar är människan bara en skugga!

Lyktskenet hade väckt upp en myckenhet bin som undsluppit ur kupor som röktes ut några dagar förut, och demoraliserade av olyckan hade de sedan dess skaffat sig uppehälle som marodörer vid andra bikupor. Några av dem flögo kring Geoffreys huvud och hals; och så sköto de rätt på honom med ett ilsket surr.

Enok slängde ifrån sig lyktan, sprang undan och gömde huvudet i en vinbärsbuske; Fancy kilade uppför trädgårdsgången; och mr Shinar kastade sig på måfå in i grönsakslandet. Geoffrey behöll sin plats, orörlig och fast som en klippa. Fancy var den första som återkom, följd av Enok som plockade upp lyktan. Mr Shinar var fortfarande osynlig.

— Har de odjuren stuckit er? sade Enok till Geoffrey.


194