eftertryck som var avsett för mr Shinars öron, innan han i samma stund försvunnit genom dörren.
— Jaså, jag har varit tvungen att gå ovan och rigga av mig för att skaka bort ett par bin, sade Geoffrey och gick långsamt fram till den öppna dörren och ställde sig på tröskeln. De små rackarna slank in i skjortan min och ville inte hålla sig lugna på något vis.
Dick följde honom till dörren.
— Jag har kommit för att tala ett ord med er, upprepade han och såg ut på den bleka dimman som kröp fram ur dalens mörker. Ni kan nog gissa er till vad det är om.
Skogvaktaren stoppade händerna i sina fickors innandömen, rullade med ögonen, balanserade på tårna, såg så rakt ned som om hans blick var en lodlina och sen rakt fram och samlade alla rynkorna i sitt ansikte till en härva kring ögonen.
— Kan nog hända att jag inte vet det, svarade han.
Dick sade ingenting, och stillheten stördes endast av någon liten fågel som dräptes av en uggla i skogen intill och vars skri gick in i tystnaden utan att blanda sig med den.
— Jag lämnade kvar hatten uppe i sängkammaren, sade Geoffrey; vänta tills jag gått upp efter den.
— Jag är ute i trädgården, sade Dick.
Han gick ut i trädgården genom en sidogrind, och Geoffrey steg upp för trappan. Det var sed i Mellstock och dess grannskap att diskutera nöjen och vanliga affärssaker inomhus och reservera trädgården för mycket viktiga angelägenheter; en sed som det antas ha sitt ursprung i önskvärdheten att vid sådana tillfällen dra sig undan från de andra familjemedlemmarna, när det bara finns ett rum
202
