— Nej.
— Jo, när jag gav mig ut på vandring efter hennes mors död, så fick hon bo hos sin tant som hade en skolpension, innan hon gifte sig med juristen Green — en karl som var skarp som en rakkniv — och skolan stängdes. Vet ni av att hon sen kom till ett seminarium och att hennes namn stod främst bland dem som fick stipendium?
— Det har jag hört sägas.
— Och att när hon gick ut som lärarinna, fick hon de bästa betygen?
— Jaa.
— Nå, men vet ni varför jag lever på mitt tarvliga vis, när jag ändå har tillräckligt för att unna mig vad som helst och varför jag låter henne arbeta i skolan i stället för att bo här?
— Nej.
— Jo, för att om en fin herre som förstår att hon är hans like i uppfostran ska vilja gifta sig med henne och hon vill gifta sig med honom, så ska han inte kunna övertrumfa henne i slantar. Nå, tror ni efter detta att ni är god nog åt henne?
— Nej.
— Go kväll på er då, master Dewy.
— Go kväll, mr Day.
Den snälle Dicks svar hade skälvt på tungan, och han gick sin väg undrande över sin oförsynthet att fria till en flicka som han från första början sett måste stå högt över honom.
204
