— Tja, ska vi säga nästa midsommar; det är då inte alltför lång stund att vänta.
Då han gick från skolan, tog han vägen till formannens. Gamle William öppnade dörren.
— Är er sonson Dick inne, William?
— Nej, inte just nu, mr Day. Men han har suttit hemma ganska ofta på sista tiden.
— Så, hur kommer det sig?
— Vad det nu beror på så går han och hänger huvet, som man säger. Han är inte alls lik sig, jo men, han sitter och stirrar och grundar som han höll på att bli väckt och gör aldri' ett grand annat än ränner omkring utan ärende alls. Han bruka vara en så språksam pojke, den Dick; men nu säger han inte ett fattigt ord. Men vill ni inte stiga på? Reuben är snart hemma, tror jag.
— Nej tack, jag kan inte stanna nu. Vill ni bara fråga Dick om han vill vara så vänlig och komma över till Yalbury i morgon med min dotter Fancy, om hon blir så pass kry? Jag vill inte låta henne ge sig i väg ensam, då hon inte är så värst prima till hälsan.
— Det har jag hört sägas. Jo visst, det ska jag inte dröja att framföra till honom.
