— Det var väl en raritet för dig, eller hur? fortsatte hon. Farväl, annars kommer jag för sent. Kom och hälsa på mig i morgon: i kväll blir du nog trött.
Så skildes de åt och Fancy fortsatte till kyrkan. Orgeln stod på ena sidan om koret, tätt intill och under kyrkoherdens ögon, då han stod i predikstolen och likaledes fullt synlig för hela församlingen. Här satte hon sig för första gången på en så framstående plats; hon hade förut hållit till på ett undangömt ställe i sidoskeppet.
— Du store värld — så opassande! Lockar och hatt och plym! sade godsägardöttrarna som antingen hade bara lockigt hår utan hatt och plym eller hatt och plym utan lockigt hår. — Huva är alltid plagget för kyrkan! sade de gamla stadiga fruarna.
Att mr Maybold var medveten om hennes närvaro tätt intill honom under gudstjänsten; att han icke tog alls illa upp hur hon var klädd; att han beundrade henne, det lade hon märke till. Men hon kunde inte se att han älskade henne under denna högmässa, som han aldrig älskat en kvinna förut; att hennes närhet innebar en ny och sällsam njutning för honom; och att han yvdes över hennes musikaliska framgång denna morgon i en stämning som låg helt och hållet bortom en rent prästerlig stolthet över invigningen av en ny tingens ordning.
Det gamla kapellet intog med förödmjukade hjärtan icke längre sina platser på musikläktaren som tillförene — den var nu reserverad för de skolbarn som icke hade sångröst och en lärare — utan voro skingrade på olika ställen i kyrkan med sina hustrur. Då de nu för nästan första gången i sitt liv icke hade något att göra med gudstjänsten, kände de sig alla tafatta, icke längre på sin plats, skrämda
220
