Den här sidan har korrekturlästs
— Men jag får inte, för din egen skull, lämna dig en enda minut förrän du är dig själv igen.
— Så där, sade hon och behärskade sin rörelse och reste sig upp; nu är jag inte upprörd längre.
Han gick motsträvigt fram till dörren. — Farväl! mumlade han ömt. Jag kommer i morgon vid samma tid.
229
