I.
När banden knytas.
Berättelsens sista dag inföll just vid den tid i årstidernas utveckling då lantfolket går till vila bland nästan bara träd, då de sövas av det fallande regnet och nästa morgon vakna bland utslagna träd; då landskapet synes besvärat av lövverkets plötsliga tyngd och glans; då nattskärran kommer och spelar upp sin entoniga melodi för sommaren; då äppelträden ha blommat och vägarna och gräset i trädgårdarna äro strödda med fallna blomblad; då ömtåliga blommors kalkar förmörkas och tyngas ned av honungsbiens flockar, surrande högre och högre, tills surra är ett allt för milt uttryck för detta allt genomträngande ljud; och då göken, koltrasten och sparvarna, som hittills varit glada och respektfulla grannar, bli bullersamma och envisa förtrogna.
Geoffrey Days hus i Yalbury-skogen var till det yttre sig alldeles likt denna årstid, men ett ursinnigt skällande från hundarna på gårdssidan tydde på osedvanliga händelser någonstans där inne. Innanför dörren möttes man i sanning av en syn som var någonting ytterst ovanligt i den enslige skogvaktarens och tillsyningsmannens boning.
