I rummet sutto och stodo i olika vresiga ställningar våra gamla bekanta, morfar James och farfar William, formannen, mr Penny, två eller tre barn, bland dem Jimmy och Charley samt tre eller fyra lantliga damer och herrar längre bortifrån, vilkas namn vi icke behöva känna. Man såg och hörde Geoffrey där han trampade fram och tillbaka i en sidobyggning och ute bland buskarna för att ett stycke i förväg se till sådana småsaker som hörde till det dagliga arbetet, så att han under dagens lopp skulle ha fria händer att göra annat. Hans skjortärmar voro uppkavlade, hans bästa nya byxor vilka han ifört sig på morgonen voro tillfälligt dolda av ett arbetsförkläde, medan viktiga förehavanden upptogo honom. Han såg då och då när han gick förbi på bikuporna för att utröna om hans hustrus bin svärmade; och till sist rullade han ned skjortärmarna och gick in och pratade med forman Dewy medan han knäppte ärmlinningarna, detta för att spara tid; därefter gick han upp i övre våningen och hämtade sin bästa väst och gick ned igen för att säga något mer, medan han knäppte den, varvid han såg stadigt in i formannens ansikte som om denne varit en kikare.
Möbleringen hade minskats på oroande vis, i det alla dublettpjäser försvunnit, däribland klockan av Thomas Wood; Ezekiel Sparrowgrass var ensam kvar att åberopa sig på i fråga om tid.
Fancy höll sig i övre våningen, där hon tog emot det ena klädesplagget eller prydnaden efter det andra och med korta, avbrutna små skratt, mera nervösa än muntra, svarade på de anmärkningar som mrs Dewy och mrs Penny tid efter annan gjorde till henne, medan de hjälpte henne med påklädningen. Mrs Day hade nämligen föreburit
240
