som skäl för att hon stängde sig inne på sitt rum hela förmiddagen att hon kände sig konstig i huvudet. Mrs Pennys huvud pryddes av nio korkskruvslockar på varje sida och en stor nackkam instucken i håret liksom en borg på en brant höjd.
Samtalet rörde sig just nu om lysningen; det hade nämligen lyst ut söndagen förut.
— Hur tyckte ni det lät? frågade Fancy försiktigt.
— Mycket bra, sade mrs Penny. Jag har aldrig hört något som lät bättre.
— Men hur?
— Å, så fint och naturligt, säg gjorde det inte, Reuben? ropade hon genom springorna i det opanelade golvet till formannen där nere.
— Vad är det om? sade formannen och såg frågande upp i taket för att få ett svar.
— Lät det inte bra då det lyste för Dick och Fancy förra söndan i kyrkan? kom det åter uppifrån med mrs Pennys röst.
— Jojomän vad det gjorde, gubbar! allrahelst första gången. Det var ett välsignat tasslande och viskande i hela församlingen, säg var det inte, granne? sade formannen till mr Penny och tog åter upp samtalets tråd för egen räkning och, med tanke på att han skulle höras till rummet ovanpå, talande högljutt till mr Penny, som satt på knappa tre fots avstånd från honom.
— Jag kan inte minnas att det någonsin varit ett sånt viskande, sade mr Penny mycket högt även han, till dem i rummet ovanpå. Och så lessna och avundsjuka flickorna såg ut, sannerligen en sån avund har jag aldrig sett.
