Mrs Dewy ordnade sina läppar till ett småleende och lät dem återtaga utgångsställningen igen utan att småle.
— Och har di en gång kommit tillsammans, så går di tillsammans, sade mrs Penny, vars familj varit raka motsatsen till formannens; och liten smula på kistbotten ska göra det drägligt nog för dem båda två. Och pengar kan vårt unga par också skaffa sig själva, det vet jag.
— Jojomänsan! hördes Leafs omedelbara stämma. Han hade hittills ödmjukt beundrat händelsernas gång från ett hörn. Det kan di — allt som behövs är några pund till att börja med. Det är alltsammans! Jag känner till en historia om den saken.
— Låt oss få höra din historia Leaf, sade formannen. Jag visste inte du var så slug så du kunde berätta historier. Tyst allesammans! Mr Leaf ska berätta en historia.
— Berätta du din historia, Thomas Leaf, sade farfar William med tonen hos en skolmästare.
— Det var en gång, sade Leaf med förtjust tonfall, och osäker röst, en man som bodde i ett hus! Gott, och denna man gjorde inte något annat än tänkte och tänkte natt och dag. Till sist så sa han till sig själv precis som jag gör nu: ”Om jag bara hade tio pund, så skulle jag bli en förmögen karl.” Till sist så fick han ihop så han hade tio pund.
— Tänk bara! sade Nat Callcome satiriskt.
— Tyst! sade formannen.
— Nåja, nu kommer det underliga i historien! Snart så blev det tjugo pund av de tio. Lite längre fram så blev det dubbelt så mycket, så det var fyrti. Jaha, han bara gick på, och efter en tid så hade han åttio, och sen så blev
260
