Formannen såg en lång stund framför sig, innan han svarade: — Jag kan tänka mig att hon gör det; men jag kan också tänka mig att hon inte gör det.
Dick menade att en sådan anmärkning var mera tolerabel än sinnrik; men han visste av erfarenhet att den söliga betänksamheten i formannens sätt att uttrycka sig hade mera sin rot i hans röstorgan än i någon elak avsikt.
De hade som vanligt grundliga förberedelser för kyrkogången; Dick raskade på feberaktigt utan att vilja göra klart för sig själv varför han var så religiöst upplagd. Hans häpnadsväckande noggrannhet i att rengöra och borsta sina bästa skor växte nästan till skön konst. Varje uns och fläck av den gångna veckans smuts skrapades och borstades bort från tå till klack; ny blanksvärta ur ett paket lades på med en riklighet som icke tog den ringaste hänsyn till kostnaden. Ett lager breddes ut och polerades upp; ett nytt lager applicerades för att få djupare svärta; och till sist ett tredje för att åstadkomma den fullständigt spegelblanka agat-tonen som det förväntade mötet krävde.
Eftersom det var juldagen gjorde formannen toalett på sitt söndagsmaner. Plaskande och frustande ljud trängde fam från bostadens baksida och gåvo till känna att han gick igenom sin stora söndagstvagning som räckte en halvtimme; i jämförelse med denna var vardagstvagningen om mornarna som bara barnlek. Med en brun handduk försvann han i uthuset och ägnade sig i dryga tjugu minuter åt det nämnda bubblande och frustande företaget, varpå han stack fram i dörren som omgiven av en morgondimma och med ett ansikte som om han just sluppit upp ur en grav i havsens djup med förlusten av de flesta kläderna och med rödkantade ögon som efter en häftig gråt;
