såg sin vision från den gångna natten stiga in genom kyrkdörren så metodiskt som om hon aldrig varit en vision. En ny atmosfär strömmade med ens in i den urgamla byggnaden med hennes rörelser som kommo Dicks kropp och själ att eldas av nya känslor. Hon fördes av Shinar, kyrkvärden, fram till sidoskeppet på norra sidan om högaltaret, ett område som reserverats för en skara söndagsskoleflickor och som klart kunde överskådas från musikläktaren just under den främsta valvbågens kurva på den sidan.
Före denna stund hade kyrkan verkat tämligen tom — nu var den till trängsel fylld; och då miss Fancy reste sig efter knäfallandet och såg sig om efter en plats som kunde passa henne för jämnan och därvid valde det bortersta hörnet — började Dick mera fritt andas den nya varma luft hon fört med sig; att känna blodet storma fram och att drömma om att det fanns ett band mellan henne och honom som hela församlingen kunde se.
Alltsedan kunde den unge mannen draga sig till minnes varje enstaka del av gudstjänsten på denna klara julmorgon och de små obetydligheter som inträffade, allteftersom timmarna långsamt släpade sig fram; den dagens plikter skilde sig med en skarp gräns från gudstjänsterna vid andra tillfällen. De melodier som spelades denna morgon stannade i hans minne för år framåt och voro olika alla andra; likaså texterna; likaså utseendet på det dammlager som bildats på pelarnas kapitäler och den omständigheten att järnekskvisten i högkoret hade hängts upp ett litet stycke på sidan om mittpunkten — med ett ord alla de föreställningar som krypa in i medvetandet, då förnuftet utövar sina allra lägsta funktioner genom ögonen.
