VIII.
De dansa ännu vildare.
Dick hade äntligen försäkrat sig om Fancy för den mest bedårande av folkdanser, som börjar med en tur med korsade händer.
— Innan vi börjar, sade formannen, så är mitt förslag det, att det skulle vara det enda rätta för var levande själ bland oss karlar som dansar, att ta av oss rocken, för det är så hett.
— Vad du har för tarvliga påhitt, Reuben! Ingenting annat tänker du på när du dansar än att ta av dig kläderna. Han är då het av sig med besked!
— Seså, tänk efter, gubbar, disputerade han med sin hustru, som han tilltalade i maskulinum pluralis bara för alt spara sig besvär med epiteten. Jag kan inte förstå att det skulle vara galet. Man dansar och man blir het som glödande järn; därför lättar man på kläderna sina. Är det inte naturligt och resonligt för både fina och tarvliga? Om jag tar av mig och det inte är nödvändigt, så smakar det ölstuga — det medger jag; men om vi stadiga karlar tar av oss alleman, ja då är det gammal god sed i bygden som ingen kan säga nå't om? Nå — vad säger ni om det, gubbar?
66
