- en sybordsduk åt fröken Raimar går till fyra mark,
- en arbetsväska åt fröken Gussow gör tre mark,
- något riktigt vackert åt lilla Nelly och åt alla de andra damerna gör — många mark.
Hur skall du efter allt det där få pengar till dockan?
— Ja, inföll Elsa, och vår kusk därhemma och hans tre småttingar! Dem har jag alldeles glömt bort.
Hon såg riktigt bedrövad ut, ty hon hade varit så glad åt kunna överraska Lilli. Nu kunde det inte bli någonting av med den glädjen.
Hon satt och tänkte efter en stund. Med ens lyste det upp i hennes ögon.
— Jag vet! utbrast hon. Jag skriver till pappa i denna dag och ber honom skicka mig pengar. Det gör han, det vet jag bestämt. Min pappa är en riktigt rar pappa, skall jag säga dig.
— Och din mamma? frågade Nelly. Är hon inte också en rar mamma? Hon skickar ju till dig den ena vackra presenten efter den andra. Längtar du mycket efter julen? Det blir roligt. inte sant, att få återse dina föräldrar?
Elsa dröjde med svaret. Hon kom att tänka på, med vilken bestämdhet hon på sommaren sagt till sin fader, att hon inte ämnade komma hem till julen. Hon hade inte ändrat åsikt gentemot modern. Fast hon måste säga till sig själv och i all tysthet medgiva, att det varit nödvändigt för hennes uppfostran att låta henne vara i en god pension, så fasthöll hon likväl fortfarande tanken på, att det var modern, som skickat henne från hemmet.
— Jag stannar kvar här, sade hon. Jag vil fira julen här med eder.
— Det är stilfullt! ropade Nelly förtjust. Det är förfärligt roligt, att du inte reser bort. De andra fara inte heller alle-
