jag här och tar skämdet för allvar — på julaftonen är det naturligtvis tillåtet att skämta med varandra. Tyst, så att ingen annan än ryskan hörde det, tillade hon: Jag litar på att du inte röker.
Orla teg och slog ned ögonen. Hon hade verkligen många gånger rökt en cigarrett i hemlighet. Det var ju helt vanligt i hennes hemland, att en dam roade sig med att röka.
Hon var egentligen förargad över detta tyska pedanteri som tvingade henne att uppoffra ett så oskyldigt nöje, ty aldrig skulle hennes sanningskärlek tillåtit henne att handla tvärt emot förestånderskans befallning. Hon övervann sig själv och räckte fröken Raimar cigarretterna.
— Får jag bedja er taga dem i förvar, sade hon och tillade leende: för att jag inte må inledas i frestelse.
Melanie koketterade med en liten toalettspegel. Hon tyckte mycket om den, men ännu mer om sin egen bild, som log emot henne däri.
Greta tittade henne över axeln.
— Det är en pik åt din fåfänga, Melanie. Jag har inte fått något, som kan förarga mig eller som jag kan anse mig träffad över.
— Nu tror du att du är utan fel, Greta, sade Melanie. Inbilla dig aldrig det, kära barn, det dröjer länge innan du når fullkomlighetens stadium. Det är inte någon konst att hitta på fel hos dig.
Som om bevis genast skulle följa på denna beskyllning, ropade fröken Gussow: — Greta, på din plats ligger ännu ett paket, som du glömt. Du har kastat omslagspapper över det och har inte kommit att se det.
Glad och förhoppningsfull öppnade Greta paketet. O ve, då hon fått av papperet. såg hon ett spritt nytt, sirligt arbetat hänglås.
136
