— Jag får vara med på er bal! ropade hon. Fröken har givit lov. Och min nya vita klänning med sidenskärpet skall jag ha på mig — och jag får dansa med. Det blir så roligt i morgon!
Hon höll med båda händer i sitt förkläde och dansade lätt och behagfullt fram och tillbaka i rummet.
Det var redan tämligen mörkt, och den lilla märkte inte hur eleganta Nelly och Elsa voro. Först då de tänt på ljus, stannade flickan överraskad och såg från den ena till den andra.
— Vad ni äro fina! ropade hon beundrande och betraktade dem nära nog med andakt och med hopknäppta händer.
— Elsa, vet du, du ser ut som en prinsessa, fortfor hon. Får jag leda dig genom salen i morgon?
Elsa slog armen om sin lilla älskling och kysste henne.
— Vad du är het, Lilli! sade hon och kände på barnets panna och kind. Mår du inte bra?
— Jag har en smula ont i huvudet, svarade Lilli, men inte mycket — inte alls mycket, försäkrade hon, då Elsa bekymrad såg på henne. Det blir nog bra till i morgon — i morgon kommer jag säkert med på balen. Du får också komma med, sade hon till sin docka, som var döpt till Elsa efter givarinnan. Men då måste du vara snäll, eljest får du gå och lägga dig.
Morgonen därefter låg Lilli till sängs i häftig feber. Den tillkallade läkaren såg mycket allvarsam ut. Han ordinerade isomslag på hennes huvud — var halvtimme skulle de bytas om. Det livliga barnet låg där stilla och medvetslöst.
Fröken Gussow satt bekymrad bredvid Lillis säng, barnet hade just inslumrat. Föreståndarinnan försökte trösta henne och sade att Lilli hade förkylt sig — hon hade ofta sett liknande fall.
Den unga lärarinnan skakade tvivlande på huvudet.
156
